Upptakten till strejken är att ”Rottingen”, fabriksägaren, vill sänka lönerna. Kanske gör 20-talets lågkonjunktur att korgfabriken är på offensiven mot arbetarna?
För att knäcka arbetarna och fackföreningen tar fabriken in strejkbrytare som jobbar istället för arbetarna ute i strejk. I en klädaffär på Friisgatan säljs inte bara plagg utan där förmedlas även kontakter till de som vill vara strejkbrytare.
Efter en Mårten Gås-bal utdelas vad tidningen “Arbetaren” kallar för “Slaget i natten”. Korgbindaren Wilhelm Jönsson segnar ner i en skur av gnistor, en vecka senare avlider han på sjukhus.
När människor nås av den nyheten samlas de utanför fabriken och börjar skandera att gärningsmannen ska lämnas ut. Polisen försöker skingra dem och kör bort alla från fabriken. Demonstranterna samlades istället på Möllevångstorget där det utbryter kravaller. Under flera dagar pågår en katta och råtta-lek och folkhopen kräver rättvisa.
Kravallerna avbryts av ett häftigt regn och att facket manar till lugn. Istället uppmanas arbetarna att låta Wilhelms begravning bli en styrkedemonstration. Upp emot 10 000 arbetare följde Wilhelm Jönsson till hans sista vila på Östra Kyrkogården några dagar senare.
Strejken avblåses inte förens i oktober 1928. Anledningen till att denna strejk blir så bitter och långvarig är desperationen bland arbetarna. Sverige är ett fattigt land där överbefolkningen och fattigdomen på landsbygden tvingat in människorna i staden för att söka jobb. Om de inte står upp för sig själva kommer de leva hela sina liv fattiga och eländiga.
